Pärlor på lök

Ibland kan jag helt enkelt inte sluta trycka på kamerans avtryckare. Trots att jag fotat något i alla möjliga och för den delen omöjliga vinklar kan jag inte få nog. Det är befriande att gå upp i något på det viset. Och det var precis vad som hände när jag fotade dessa sköna pärlor.

Mina bilder kommer ofta till spontant och är ett resultat av den stämning och det ljus som råder när jag fotar. När jag fotade bilderna till det här inlägget hade jag dock en mycket tydlig bild av av jag ville få fram/skapa. Skira lökväxter mot ett rufft bord, mjukt ljus mot hård lera, jord mot vackert porslin. Och inte minst ville jag låta lökarna synas. Pärlhyacinter i kruka i all ära men lökarna är nästa för fina för att döljas. Tycker ni inte det?

Tack för alla uppmuntrande kommentarer om min köttfria månad. Ikväll ska jag läsa på och besöka de sidor ni nämner. Nästa gång delar jag med mig av receptet på en mycket god (köttfri) soppa.

***

Sometimes I can't stop shooting even though I probably have captured every single angle of an object. It's so relaxing (and fun) to indulge yourself in that way. This was exactly what happend when I photographed the grape hyacinths in this post. My photos are almost always spontaneous and a result of the ambience and the light. However, I did have a clear picture what I wanted to achieve when I photographed these grape hyacinths. The delicate bulbs against the shabby table, the soft light against the harsh clay, the dirt against the beautiful porclain. And I wanted the bulbs to be visible. Spring bulbs in pots are nice but I do think that the bulbs are beautiful too. 

Thank you for all encouring words about my meat-free month. Next time I'll share a recipe of a really nice and warming soup. Last but not least - thank you Christina for mentioning my blog among those other amazing blogs. I love and admire your blog too! :-)