Karin A fotografi

Höstfärgernas tid är nu. Träden - och marken för den delen - färgas i gult och rött. Men idag var en trist dag. På väg till jobbet passerade jag i vanlig ordning några härliga träd (bladen på bild 2) men på vägen hem fanns de inte längre kvar på den plats där de länge stått. Marken var täckt med deras blad medan träden låg i hög och väntade på att forslas bort. Det finns säkert en anledning till att det togs bort men en sak är säker - jag saknar dem redan. Nu tänker ni säkert att jag är knäpp men faktum är att träden i min närhet blir som vänner. Vi hejar liksom på varandra när vi ses och träden i alla dess olika skepnader ger så mycket glädje året om, från första knopp om våren till sista bladet på marken om hösten.

It's time for autumn colours. The trees - and the ground for that matter - is coloured in yellow and red. But today was a sad day. On my way to work I passed as usual, some trees (the leaves in the second pic) but on my way home they were no longer there. The ground was covered with their leaves, while the trees were waiting to be taken away. There are certainly a reason why they were taken down, but one thing is certain - I miss them already. Maybe you think I'm crazy but the trees around me are like my friends. We almost say hello to each other when we meet and the trees give so much joy throughout the year, from the first buds of spring to the last leaf on the ground in the fall.